[Ett utdrag ur det pågående poesiprojektet Före ansiktet]

 

 

 

Han sade: ”Det står skrivet:

 

Språket,

föregår smärtan”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Fadern sade han:

 

Förnedringen,

en födelse

 

Födelsen,

en förnedring

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till folket sade han:

 

Er,

jag tilltar er

 

Lammet,

jag är lammet

 

Redskap,

jag fördelar redskap

 

Talar,

jag talar

 

Jag säger er: skada,

skada skall tillfogas

 

där Det blir

ska Jag vara

 

Jag säger er: fortsätt, fortsätt,

fortsätt, tillfoga skada

 

 

 

 

 

Han bad:

 

Men vad som kan rädda er gror.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till sina lärjungar sade han:

 

Talar,

jag talar

 

Jag säger er: död,

jag minns min död

 

Födelse,

jag minns min födelse

 

Talar,

jag talar

 

Jag säger er: uppstånden,

jag är uppstånden

 

Sonen,

jag är sonen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och vidare sade han:

 

Jag har kommit för att tända en eld på jorden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Han bad: ”Det står skrivet:

 

avskapandet,

som Skapelse”

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

¨

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anmärkning: ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden.” citeras från Luk: 12:49.

Av Filip Lindberg